Ett litet livstecken

Det har varit lite tyst här ett tag. Jag har inte haft så mycket att skriva om och vi har gått in i en liten viloperiod från träningen. Det är dags att ladda batterierna och få upp min motivation för att träna igen, den dalade lite efter den senaste tävlingen men nästa år är det dags för nya tag. Men just nu är det bara att vara som gäller och detta nedanför är det vi har sysselsatt oss med den senaste tiden.

Jäkla skittävling

Vi nollade samma moment som förra gången alltså platsliggningen och sändandet. Platsen var jag verkligen jättenervös för efter vad som hände förra gången när han gick med mig när jag lämnade honom. Han började krångla redan under uppvärmningen idag med att sätta sig upp så fort jag lämnade honom och det gjorde han med ett rejält pip.
Detta upprepades några gånger och samma sak hände varje gång så man klev ju inte in på planen med det bästa självförtroendet direkt.
Väl på planen och när jag hade lämnat honom och gått några meter så hör jag ett pip -sätta sig upp pipet- och när jag väl gått de 30 metrarna och vänder mig så visst fasen sitter han. Men det är inte bara Sture som sitter utan det gör även två hundar till av de sex som är på planen. MEN det är bara Sture som tillslut ställer sig upp och nosar lite, tar några steg och gnäller lite. Japp, där var den tävlingen körd. IGEN!
Det är en jäkla dum idé han har fått att han minsann inte ska ligga kvar så nu ska jag träna plats under promenader och ja överallt.
Fritt följ kändes bra men det blev som vanligt att han växlar position så det blir mer träning med kortkoppel. Även där gnälldes det!!
Sändandet till rutan gick inte heller idag, tränade lite innan och då gick det minsann men lite tröst är ju att jag inte var ensam med att ha problem med rutan. Den här gången lämnade han åtminstone min sida och lunkade långsamt mot rutan men stannade nån meter ifrån och sedan gick det inte att få in honom där.
Apporten sprang han ut och hämtade -tack gode gud att han gjorde det- , kom in igen, slängde apporten vid mina fötter och satte sig fot. EXAKT likadant som förra gången. Detta är inget han gör på träning, så varför gör han så på tävling?!?!
Hoppet gick bra, enda grejen är att han hoppar in i fotposition istället för att lite fint vända in rumpan och sätta sig. Det är likadant vid inkallningen så fina ingångar ska det tränas på. 
Fjärrdirrigeringen blev det ett dubbelkommando på, lite pip -såklart- annars är jag rätt nöjd med den. Det kan ju alltid förbättras men med tanke på hur de andra sakerna genomfördes så var detta bra. 

Nu vilar Sture i sängen och jag på soffan, det tar på krafterna att gå upp tidigt, gå runt och vara nervös -jag- och frysa. Sture kan ju inte heller slappna av eftersom han inte tycker om att man lämnar honom i bilen. 

Så nu säger jag hej för den här gången.