Att inse utmaningen

Dagen har börjat med ett träningspass med Sture och det är många utmaningar som möter oss i 3:an. Det mesta tror jag att jag kommer få ihop hyfsat men det är två saker som jag känner att vi kommer få kämpa med momentmässigt och det är fjärren och rutan. 

Det är inte för att han inte kan rutan utan det är för att min röst inte räcker till så han hör inte mitt ligg- kommando. Någon som har tips på hur jag kan stärka min röst? :)

Ja, och fjärren är ju ganska uppenbart, det är svårt tycker jag och sedan är det rätt tråkigt också. Det hänger väl i och för sig ihop, det som är krångligt blir ju sällan roligt.

Att Sture sedan har dragit på sig någon form av superenergi de senaste två månaderna gör ju inte saken bättre, allt görs snabbt och det är tassar överallt.

Men oavsett var han har fått energin ifrån eller om det är jag som har blivit roligare så får han hellre vara såhär än "seg" som tidigare. 

Fjärren får väl bli vinterns inomhusträning med så lite störning som möjligt så att han lugnar ner sig. 

I söndags försvann Sture päls så nu liknar han mest en nakenhund :)

Äntligen!

Igår lyckades vi få ihop det tredje och sista 1:a priset i lydnadsklass 2. Det har tagit sin lilla tid men det gick. Jag trodde att det var kört när vi fick en 5:a på platsliggningen ( han satte sig upp när jag lämnade men sedan lade han sig igen), men sedan gick det tydligen bättre än det kändes. 

Nu satsar vi på 3:an och att försöka få bort hans pipande i fria följet. Det börjar koka inombords vid minsta lilla ljud och det märker han väl av och då blir det ännu värre. Så det gäller för mig att andas och tänka glada tankar :)

Godiset är bortplockat som belöning, det han får är klapp, röstberöm och boll och jag funderar på att dra ner på fotkommandot också. Alltså inte säga det vid varje start eftersom det främst är strax efter kommandot och innan jag börjar gå som pipet kommer. Testing testing är det som gäller framöver samtidigt som vi har nya moment att bita i. Det är så roligt att börja med nya saker och ganska skönt att veta att det inte är någon tävling på ett bra tag.

Nyfärgad

Sämre start på dagen kan man ha, uppfräschat hår och Åke som vägrar lämna ens knä. 

Snart dags för jobbet.

Produktiv helg

Då var den här helgen snart till ända och jag har hunnit med en hel del.
Igår bands det kransar, pyntades lite, Stures halsband gjordes klart och träning har det blivit både igår och idag.
Igår lade jag ett spår till Sture, jag tyckte att det var på tiden och vi behövde göra något annat än lydnad. Han tuffade på bra med tanke på att vi inte har spårat sedan i början var sommaren. Det var bara jag som lyckades skaffa mig ett rejält blåmärke genom att ramla. En nedförsbacke med ett nedfallet träd som jag var tvungen att klättra över, kombinerat med blöt och mjuk mark gjorde att jag inte lyckades hålla mig på benen. Resten gick bra iallafall.
Idag har det blivit lydnadsträning hos Hanna, det var sista gången av tävlingslydnadskursen och jag har fått lite nya idéer på vad vi kan hitta på.

Såhär nöjd var Sture efter dagens träning.

Nya halsbandet, tänkte göra några i lite andra färger också.

Det blev visst ett litet uppehåll

Det råkade visst bli ett litet uppehåll med bloggandet. 

Senaste inlägget skrevs ju när jag befann mig i Washington och sedan försvann motivationen till att skriva. Det har varit fullt upp med trädgård, måla huset, träna Sture och däremellan ska man ju hinna med att jobba lite också. Men jag ska göra ett försök och se om jag får igång mig själv igen.

Någon har gjort sig redo för kvällen :)

Gårdagens och dagens pyssel

Detta blir bara ett inlägg med bilder. Kl är 21.30 och det är dags att säga godnatt för att orka stiga upp lite tidigare imorgon. Det blir en biltur utanför stan och ut i ett lite annat landskap, tror jag.

Helt fantastisk träning

Nja, där tog jag nog i lite. Idag tränade vi på Halmstad BK för första gången någonsin. Vi var ensamma ett litet tag och började med platsliggning. Vi börjar och avslutar med platsliggning för det mesta, då det är ett litet problemmoment. Grabben har svårt att ligga still.
Det fria följet var ok till en början tills det började droppa in lite folk. Han fick nämligen för sig att jaga löv är det man gör under fot-kommando. Behöver jag nämna att jag fick ta några djupa andetag. Sändandet till rutan är jag nöjd med, han sprang åtminstone till den när det fanns andra hundar att titta på. Ställandet i rutan är väl inte i världsklass men jag är faktiskt glad bara jag får dit honom med ingång framifrån.
Fjärren gick också bra trots hundar att spana in så med våra mått mätt är jag nöjd. Däremot har vi ju ett fritt följ from hell och tyvärr drar det ner känslan för hela passet.
Men jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med hans position. Om jag sätter på honom kortkoppel så går han helt annorlunda och han är så himla medveten om när han har koppel och inte så det går inte att lura honom.
Det får nog bli google som gäller ikväll.

Lägesrapport

Idag har det varit en riktigt skön dag, fint väder även om det har blåst en hel del. Självklart har vi hunnit med ett träningspass och denna gång med ordentlig störning.
Vi tränade här hemmavid och passande nog hade kyrkan plogat även gräsmattan eftersom den använts som parkering tidigare i veckan och nu var den snö- och isfri tack vare solen. Helt perfekt.
Passade på att köra lite platsliggning i solen och med en annan hund som hämtade kastade bollar och annat så låg han kvar riktigt bra. Däremot så funkar fortfarande inte apporteringen riktigt men nu är inte alltid problemet att han inte tar den utan att han drar åt min högra sida och när jag får honom till mig så sätter han sig bakom mig... Även om jag för jämnan drar till med "fot" och några steg framåt så verkar han ändå inte förstå. Men det kan också vara en olat på hemmaplan för det har gått bättre när man är någon annanstans och tränar.
En ny grej som har strulat lite idag är läggandet men det vet jag nog anledningen till, just ligg-kommanot råkade bli lite förstört i och med att han vägrade ligga kvar när jag satte ut rutan. Han hade Rossi jämte sig som gnällde när han lämnades ensam så Sture skulle efter mig hela tiden, vi var alltså inte synliga för dem.
Men tillslut lade han sig utan handtecken om än väldigt långsamt men han lade sig. Där slutade vi. Förhoppningsvis funkar det bättre nästa träning som jag hoppas blir imorgon om vädret vill som vi vill.

Eftermiddagen avslutades med en röjarrunda i skogen sedan var vi alla nöjda och hundarna härligt trötta.

En gammal bild men det är inte helt ovanligt att se grabben sitta såhär.

Saker på g

I helgen stod det klippning av Sture på schemat. Jag har beställt ett nytt skär (9.5mm) och nya saxar så jag hoppades att skäret skulle kunna fixa vinterfrisyren, men nej. Det körde fast på en gång precis som det andra skäret jag har som är 13mm. Fram med 3,2 mm istället och nu har vi en liten råtta här hemma. Men nu är den långa pälsen borta och när den försvann så kom även Stures vårkänslor och energi tillbaka, me like, me like alot.
Jag har tyckt att han har varit så himla seg när man tränar, speciellt mellan momenten, transportsträckan. Han kan stanna och bara titta på en och vad jag än gör så står han kvar. Men nu är han minsann med och på g. Med andra ord ska Sture vara nedklippt för att må som bäst.
Nu har jag anmält oss till nästa tävling, drygt en månad kvar och jag ska bearbeta mina demoner kring platsliggningen. Jag får inte göra så stor grej av det och försöka slappna av så att jag inte smittar av min nervositiet till honom. Lättare sagt än gjort men det ska gå!

Rester av en hund

Den lilla vesslan

2 lediga dagar

Jepp ni läste rätt, jag är ledig idag och imorgon och sedan helgen såklart. Så himla underbart dock hade jag önskat att snön var borta men man kan ju inte få allt.
Hittills har vi hunnit med lite stadgaträning vid platsliggning (inomhus såklart), det var första gången som jag tränade med att det ramlade godis och leksaker runtomkring. Självklart var det lite svårt att motstå till en början men sedan trillade poletten ner, om jag inte bryr mig om dem så får jag godis. Konstigt nog var leksaken svårast att motstå men tillslut så kunde den glida förbi och även kastas utan att man var tvungen att  röra den.
Det känns som om jag är villig att prova allt för att få till hans platsliggning igen annars kommer vi stanna i lkl2 för evigt. Det räcker att jag försöker föreställa mig en platsliggning på tävling så blir jag nervös. Alla andra moment, ja de vet jag ju att de kan funka och så även platsliggningen men där är man så utlämnad och på långt håll. Man vet ju redan från början att resten av tävlingen är körd eller inte och det är väl det som gör en så himla nervös vilket även påverkar Sture, såklart.
En träningstävling hade ju kanske inte suttit fel innan nästa tävling även om jag inte får fram samma nervösa känsla så kan det vara bra att veta om det absolut inte funkar eller om det gör det. En grej jag tror att han kör med genom att sätta sig upp så tror han att matte matte tillbaka och ja det gjorde jag ju innan för att lägga om honom. Nu blir det att lägga honom på håll om han sätter sig upp för att inte få "belöningen" att jag kommer tillbaka. Han gillar inte att bli lämnad i bilen vid tävling och det kan ju göra att han stressar upp sig innan platsliggningen och blir väldigt klängig på mig. Vid lämnandet så vill han ju gärna följa med mig i det läget. Så vid nästa tävling får han vara med mig hela tiden innan platsen så att han inte känner att jag lämnar honom, han kanske rentav får vara med mig hela tiden tills det är vår tur att gå på plan även efteråt. Det är ju värt att prova iallafall.

Men nu ska jag nog baka lite kanelbullar och fylla på frysen lite. Men de kommer nog gå åt ganska snabbt.

Några suddiga kort på Sture och hans nya tjej Lisa som träffades för andra gången i lördags och de kommer riktigt bra överens. Man blir inte alls sugen på en lagotto till när man ser dessa två tillsammans.

Jajemän

Där satt ett klockrent 380 m spår i snö. Nosen var i backen hela tiden men man kan ju undra om han fuskar lite genom att "se" stegen i snön. Jag testade att lägga ut en apportpinne också för att se om han reagerade på den och ja han stannade till men ville hellre fortsätta. Alltid ett framsteg att han ens märkte den.
Jag har börjat med lite vittringsträning om vi nu någonsin kommer upp i lkl 3. Vi har tränat det inomhus när det har varit för kallt eller annat tråkigt väder och jag tänkte att det kan ju vara bra även för spårets skull.
Men nu ska vi gotta oss över att det gick så bra, det har ju inte blivit något spår sedan i höstas.


Lillgubben blev en snögubbe efter pulsandet i snön.

Dags att testa

Jag har äntligen hittat en bloggapp till telefonen som är gratis, så nu kör vi ett premiärinlägg.
Tyvärr är det lite jobbigare att skriva på telefonen.
Imorgon kanske Sture blir överlycklig, jag tänkte lägga ett spår till honom innan jobbet. Han blir så skönt avslappnad av det också.

En annan hund

Dagens träning skedde utomhus och ja man kan ju lugnt säga att Sture är en helt annan hund utomhus än vad han var inomhus i måndags. Denna träning kändes bra trots att han flaxar som bara den i det fria följet. Jag försöker korrigera när jag ser/ märker att han är fel ute och belöna ordentligt när han går som jag vill. MEN ibland är man så borta bland molnen att man inte märker att han lämnar lite för mycket luft i sidled och där har man missat den korrigeringen.

När jag precis hade ställt upp konerna till rutan så svänger det upp en bil ( jag tränade på kyrkans parkering här hemma) och min första tanke är; jaha då får jag flytta på det jag precis ställt ut. Men han tänkte inte svänga runt på parkeringen utan han var intresserad av vad jag gjorde och det stod visst hundförare på bilen. Han sysslade med IPO och de tränade tydligen ibland på hans gård en liten bit därifrån och sade att jag var välkommen när de hade träning. Ja, varför inte, man kan ju alltid se vad det är för folk och även om nu Sture inte tränar IPO, haha ( skyddet), så kan man ha nytta av varandra som lite störning.

Nä, nu ska jag NOG ta tag i dammsugningen, har man en katt som fäller för båda djuren så är man väl så illa tvungen.

 

Premiär

Idag var det premiär för inomhusträning för oss. Det var antagligen den sista gången också. Jag hade en hund som var seg som sirap och som inte gick närmare väggarna än 1,5 m. Det var sackande i diverse moment. Sändandet var segt, under det fria följet halkade han bakom hela tiden även när jag sprang och apporten ska vi inte tala om. Dessutom verkade han vara varm trots att det bara var 15 grader därinne. Det skulle ju säkert bli ändring på det om jag är där oftare men det känns som att jag hellre lägger energin och tiden på momenten istället. Jag får väl helt enkelt stå ut med att förfrysa händerna under den här årstiden.
Men nu har vi iallafall testat det och han blev trött bara av miljön så nu ligger han och snarkar här bredvid. Han är ju trots allt inte så van vid att träna inomhus så det var väl ganska märkligt för honom.

Den här energin var som bortblåst

Nytt år, nya utmaningar

Igår började vi med träningen igen efter drygt en månads uppehåll, det var välbehövligt kan jag säga. Hela hösten har jag tryckt in träning så fort jag var ledig men nu ska vi ta det i ett litet lugnare tempo. Det kan ju var trevligt att hinna slappna av också och det är nog lättare att hålla uppe motivationen om man inte pressar sig själv till att träna varje ledig stund.
Men nu så är vi på banan igen och har gått tillbaka lite i träningen när det gäller vissa moment.

Nyårsfirandet skedde i en stuga i Bohuslän, dock inte vid kusten utan åt andra hållet, inne i skogen. Det var inte mycket till nyårsraketer så hundarna hade det bra och vi andra tog det lugnt vi också. Tråkigt nog regnade det nästan hela vistelsen men det blev några goa promenader ändå och vovvarna fick springa av sig. Jag stod för helgens praktvurpa. Det var fortfarande snö däruppe när vi kom och is på grusvägarna, lite regn på det så blev det en jättefin isbana som jag inte lyckades hålla mig uppe på. Det blev ju som tur var inte värre än ett blått knä.

Nu har vi snart städat ut julen, julgranen slängdes ut i eftermiddags så nu börjar det återgå till det normala igen. Det är i och för sig rätt mysigt med julgran men när den väl har börjat barra då vågar man knappt gå nära den.