En annan hund

Dagens träning skedde utomhus och ja man kan ju lugnt säga att Sture är en helt annan hund utomhus än vad han var inomhus i måndags. Denna träning kändes bra trots att han flaxar som bara den i det fria följet. Jag försöker korrigera när jag ser/ märker att han är fel ute och belöna ordentligt när han går som jag vill. MEN ibland är man så borta bland molnen att man inte märker att han lämnar lite för mycket luft i sidled och där har man missat den korrigeringen.

När jag precis hade ställt upp konerna till rutan så svänger det upp en bil ( jag tränade på kyrkans parkering här hemma) och min första tanke är; jaha då får jag flytta på det jag precis ställt ut. Men han tänkte inte svänga runt på parkeringen utan han var intresserad av vad jag gjorde och det stod visst hundförare på bilen. Han sysslade med IPO och de tränade tydligen ibland på hans gård en liten bit därifrån och sade att jag var välkommen när de hade träning. Ja, varför inte, man kan ju alltid se vad det är för folk och även om nu Sture inte tränar IPO, haha ( skyddet), så kan man ha nytta av varandra som lite störning.

Nä, nu ska jag NOG ta tag i dammsugningen, har man en katt som fäller för båda djuren så är man väl så illa tvungen.

 

Premiär

Idag var det premiär för inomhusträning för oss. Det var antagligen den sista gången också. Jag hade en hund som var seg som sirap och som inte gick närmare väggarna än 1,5 m. Det var sackande i diverse moment. Sändandet var segt, under det fria följet halkade han bakom hela tiden även när jag sprang och apporten ska vi inte tala om. Dessutom verkade han vara varm trots att det bara var 15 grader därinne. Det skulle ju säkert bli ändring på det om jag är där oftare men det känns som att jag hellre lägger energin och tiden på momenten istället. Jag får väl helt enkelt stå ut med att förfrysa händerna under den här årstiden.
Men nu har vi iallafall testat det och han blev trött bara av miljön så nu ligger han och snarkar här bredvid. Han är ju trots allt inte så van vid att träna inomhus så det var väl ganska märkligt för honom.

Den här energin var som bortblåst

Nytt år, nya utmaningar

Igår började vi med träningen igen efter drygt en månads uppehåll, det var välbehövligt kan jag säga. Hela hösten har jag tryckt in träning så fort jag var ledig men nu ska vi ta det i ett litet lugnare tempo. Det kan ju var trevligt att hinna slappna av också och det är nog lättare att hålla uppe motivationen om man inte pressar sig själv till att träna varje ledig stund.
Men nu så är vi på banan igen och har gått tillbaka lite i träningen när det gäller vissa moment.

Nyårsfirandet skedde i en stuga i Bohuslän, dock inte vid kusten utan åt andra hållet, inne i skogen. Det var inte mycket till nyårsraketer så hundarna hade det bra och vi andra tog det lugnt vi också. Tråkigt nog regnade det nästan hela vistelsen men det blev några goa promenader ändå och vovvarna fick springa av sig. Jag stod för helgens praktvurpa. Det var fortfarande snö däruppe när vi kom och is på grusvägarna, lite regn på det så blev det en jättefin isbana som jag inte lyckades hålla mig uppe på. Det blev ju som tur var inte värre än ett blått knä.

Nu har vi snart städat ut julen, julgranen slängdes ut i eftermiddags så nu börjar det återgå till det normala igen. Det är i och för sig rätt mysigt med julgran men när den väl har börjat barra då vågar man knappt gå nära den.